En drink på mördarens bar

För några år sedan hyrde vi kanalbåt i England och tillbringade några dagar med att åka runt på en av landets många kanaler. Det gick i maklig takt genom ett grönskande landskap med korta stopp i små idylliska byar. Men så fort mörkret föll blev det plötsligt kusligt på kanalen. Med sovplatserna under vattenytan och vattnet kluckande alldeles intill. Osynliga fotgängares fotsteg på grusstigen längs kanalen trängde in genom de tunna väggarna. Ibland gled en annan kanalbåt ljudlöst förbi och kastade skuggor genom fönstren.

Min fantasi började genast skena iväg och jag hade inte alls svårt att föreställa mig en spänningsroman som utspelade sig på kanalen. Jag hade handlingen klart för mig redan efter ett par dagar.

Sedan lade vi till en kväll, ovetandes, vid Murderer’s Bar. Medan barnen lekte med ägarnas dotter och mannen satt vid ett bord i kvällssolen med en kall öl upptäckte jag skylten som syns på bilden nedan. Den kvällen kändes det extra obehagligt att somna på kanalen!

Sedan dess har jag läst en hel del om The Oddingley Murders. Ett komplicerat brott som har alla ingredienser för en bra deckare: girighet, hämnd, våld, ärelystnad och en sammansvärjning som ledde till ett kallblodigt mord.

Faktiskt var det denna händelse som blev inspirationen till både Vargen i Tulisaari och Tystnaden i Tulisaari. När jag väl började skriva blev berättelserna något helt annat men händelserna i Oddingley har hela tiden funnits i bakhuvudet.