Gräset är mörkare på andra sidan av Kaj Korkea-aho

Gräset är mörkare på andra sidan av Kaj Korkea-aho är en roman på samma tema som min Tulisaari-serie (Vad hände i Tulisaari?, Vargen i Tulisaari och Tystnaden i Tulisaari som är på gång), nämligen spökhistorier och spänning i Österbotten.

Jag tyckte den var väldigt bra. Den är både tragiskt och rolig och väldigt kuslig. Balansen mellan det övernaturliga och verkliga är helt rätt. 

När Sofie kör av vägen och omkommer efter att ha krockat med ett träd återförenas det gamla barndomsgänget, sjakket, för att vara med på begravningen.

Sofies fästman Benjamin ser ett fotografi taget av en hastighetskamera strax innan olyckan och upptäcker att hon inte var ensam i bilen. Simon som blivit ortens präst tror sig se en skugglik figur i skogen under det årliga Storsjöarloppet. Christoffer studerar folkloristik i Åbo och även han tycker sig se en mörk vålnad om natten. Sofies bror Loke återvänder från Helsingfors och hemkomsten gör att tragiska barndomsminnen gör sig påminda igen. Hans minns sin egen barndom men även att det pratades om en ondskefull varelse som höll till i skogen. Är det den mytomspunna Raamt som har kommit tillbaka? Och hur hänger det ihop med försvinnandet av Sidrid Ask som gick bort sig i skogen för många år sedan?