Kapitel 4
Malin skyndade sig igenom Soho. Hon och Julia hade varit ute med Annorna och Rebecka kvällen innan. Det hade blivit sent. Eller tidigt....det beror på hur man ser det. Malin hade träningsvärk i benen efter att ha dansat i högklackade skor hela kvällen och hjärnan kändes seg. Julia hade precis åkt tillbaka till sin familj i St Albans och Malin var sen till jobbet.
Hon jobbade som servitris på en italiensk restaurang, Casa Mia, som låg i närheten av Leicester Square, en riktig turistfälla med hutlösa priser. Maten var dyr och servicen dålig, det måste Malin erkänna även om det var hon som stod för en del av den dåliga servicen. Trots detta var det också populärt för londonbor att äta där tack vare den spanske kocken Pedros utmärkta matlagning. För att spara pengar drog chefen in på serveringspersonalen och även om Malin gärna skulle vilja ge varje middagsgäst den servicen de förtjänade med tanke på de hutlösa priserna var det omöjligt. Annars var jobbet helt okej. Ibland jobbade hon hela dagen och var ledig på kvällen och ibland var det tvärtom. Malin kunde utforska London både dagtid och kvällstid. Och förutom chefen var arbetskamraterna trevliga och de hade roligt ihop. Ofta var stämningen livligare i köket än i restaurangen. En annan bonus var att det ingick ett mål mat varje gång hon jobbade och hon fick ofta matrester med sig hem som hon glatt delade med sig av till sina vänner.
Malin satte upp håret i en tajt hästsvans innan hon slog upp dörren till personalingången. Hon hängde upp jackan och handväskan i korridoren utanför köket och stack in huvudet till kockarna som jobbade för fullt.
”Is it busy tonight?” frågade hon, vilket av aktiviteten i köket att döma var en fråga med ett ganska uppenbart svar.
”Always busy!” kom svaret från tre spanjorer som svettades i det helvetiskt varma köket.
Ett par djupa andetag, sen gick Malin in i restaurangen med anteckningsblocket i högsta hugg.
Fyra timmar senare när de sista matgästerna fått sin mat fick Malin tid att sätta sig ner med en kopp kaffe. Pedro kom ut från köket och slog sig ner på en ledig stol. De vilda lockarna stod som en gloria runt huvudet och en cigarett hängde från mungipan. Han såg trött ut.
”Hola Pedro, que tal?” Ibland när Malin jobbade många skift gick det flera dagar då Malin lyssnade till mer spanska än engelska och hon hade snappat upp lite vardagliga fraser som hon gärna testade på Pedro.
”Not too bad, yourself?”
”Same old, same old, you know how it is.”
Pedro nickade instämmande.
”I know, I have been stuck in this bloody kitchen the whole weekend. The new chef never showed up so I had to cover his shifts as well as my own.”
”You work too much!”
”Claro! What did you get up to before your weekend was ruined by work?” frågade Pedro oskyldigt.
Malin visste precis vad han fiskade efter.
”Julia was here.” ”Ah, beautiful Julia! Did she ask about me?” frågade Pedro hoppfullt.
Julia och Annorna hade varit och ätit i restaurangen några veckor tidigare. Chefen var bortrest så Malin passade på att ge dem lite extra vänskapliga priser. Annars hade ingen av dem haft råd att äta där. Pedro gick och beundrade Julia från köket hela kvällen. Julia hade ingen aning om detta men av någon anledning fick Pedro för sig att han och Julia hade en speciell kemi. Varje vecka var Malin tvungen att göra honom besviken.
”No sorry, she didn't.”
Pedro såg förkrossad ut.
”But I am sure that if she had actually met you and knew who you are she would be asking about you” fortsatte Malin.
”Yes, that is very nice of her. She is a lovely girl. Always thinking about others” sa Pedro med ett brett leende.
”Ånej, han är tillbaka” suckade Malin när hon såg att det lyste i Frasiers fönster. Hon var trött efter en hektisk kväll på restaurangen och en helg med utebliven sömn. Det sista hon ville just nu var att lyssna till en av Frasiers monologer.
Hon tog av sig skorna när hon kom in i trapphuset och smög ljudlöst upp för trapporna. Nyckeln hade hon fiskat upp ur handväskan redan utanför med hjälp av ljuset från en gatulampa så hon kunde komma in i lägenheten utan det vanliga rasslandet när hon rotade runt i väskan. Lättad slog hon sig ner på soffan. Det var tyst och mörkt i lägenheten och dämpade snarkningar hördes från de två andra rummen. Malin slog på mobilen. Två missade samtal och ett textmeddelande. Hon lyssnade av telefonsvararen först.
”Hej gumman, det är mamma här. Jobbar du? Hoppas du har haft en bra helg. Du kan väl ringa när du har tid. Det var så länge sedan vi pratades vid.”
Malin gjorde en mental anteckning om att ringa mamma innan hon gick till jobbet dagen efter. Det andra meddelandet var från Julia. Hon berättade att hennes arbetsgivare, familjen Winter, skulle åka bort den kommande helgen och undrade om Malin ville komma ut till St Albans. Malin messade genast tillbaka:
LÅTER KUL. SKA KOLLA MED JOBBET. X
Malin såg verkligen fram emot en helg utanför London. Det skulle bli roligt att se någonting annat. Och av det lilla som Julia hade berättat om familjen Winter förstod hon att hon i alla fall inte behövde sova på soffan.
Det andra meddelandet var från Jonas:
HEJ! MIDDAG IMORGON? JONAS
Malins hjärta kvicknade till och med ens var hon klarvaken.
JOBBAR IMORGON OCH TIS. LEDIG ONS KVÄLL. FUNKAR FÖR DIG?
Malin stirrade på telefonen som om hon med blotta viljestyrkan kunde tvinga fram ett snabbt svar ur den och blev förvånad över sin egen förmåga när den pep till sekunden efter.
FUNKAR. CVNT GRDN TUBE KL 7?
Malin kunde nästan inte andas. Tänk att hon skulle träffa Jonas i Covent Garden, ett av de mest romantiska områdena i London, om bara tre dagar. Hur skulle hon kunna vänta så länge?
OK. SES PÅ ONS.
Den natten drömde Malin härliga sagolika drömmar om Jonas och stördes inte ens av den nattliga trafiken fram och tillbaka till toaletten.
Write a comment