Kapitel 3
Tjejerna vaknade av ett frenetiskt bankande på dörren.
”Det kan väl inte vara den där dryge fjanten igen?” suckade Julia.
”Kan det mycket väl vara” svarade Malin sammanbitet.
Mycket riktigt, där stod Frasier med en utsträckt kaffe kopp.
”Could I borrow some coffee?”
Malin hällde upp lite snabbkaffe pulver i koppen och slängde igen dörren. Det knackade genast igen.
”How about some milk as well?”
Frasier fick med sig ett halvfullt mjölkpaket och fick återigen dörren slängd rakt i ansiktet.
Malin gick och lade sig igen. En kvart senare hördes samma frenetiska knackningar.
”Tror du han vill ha påtår?” fnissade Julia när Malin segade sig upp ur soffan och släpade sig mot dörren.
”I am going away for the weekend, and I have some food in the fridge that will go bad. Thought you might like to have it.”
Malin tog tacksamt emot plastpåsen och fick lite dåligt samvete för att hon varit så otrevlig mot Frasier.
”Thanks a lot! Have a nice weekend!”
Nästa gång det knackade på dörren låg både Malin och Julia kvar på soffan fastän de var klarvakna. På andra sidan dörren stod en förtvivlad Frasier. Han hade själv glömt bort att äta frukost och nu hade han gett bort all sin mat.
Det var sen förmiddag när Malin och Julia så småningom steg upp ur soffan. De hade lägenheten för sig själva. Greg hade fortfarande inte setts till och förmodades vara på labbet. Claire och Tony hade gått ut för att äta brunch med några vänner (efter ett livligt bråk). De hade båda fått lärarvikariat så de hade råd med sådan lyx, något som Malin och Julia bara kunde drömma om. Bäst av allt var att Frasier hade åkt bort över helgen! De hade hört honom ge sig av strax efter att bankandet på dörren upphört.
Julia packade upp matkassen som Frasier donerat och dukade fram bröd, ost, frukt och yoghurt på frukostbordet. Det fanns till och med ett oöppnat paket med apelsinjuice. Tjejerna åt med god aptit. Normalt sett slängde Malin bara i sig en kopp med snabbkaffe och rostat bröd med smör. Julia fick mat hos familjen hon jobbade för så hon var inte lika imponerad av Frasiers matpåse.
”Jaha, vad ska vi hitta på idag då?” frågade Malin när hon var så mätt att hon omöjligt kunde få i sig en enda smula till.
”Vi kan väl gå till Annorna. De brukar alltid ha något roligt på gång”.
”Det låter som en bra plan” höll Malin med om.
”Annorna” var tre svenska tjejer som delade lägenhet och som alla hette Anna. Det var Långa Anna, så kallad eftersom hon var lång, Lilla Anna, som var väldigt liten och Stora Anna, som egentligen inte var stor alls, hon var bara större än Lilla Anna. Men det var de flesta. Annorna bodde också i Bayswater, i en källarlägenhet. Lägenheten var mörk och trång, alldeles för varm på sommaren och alldeles för kall på vintern. Ytterdörren och det enda fönstret mot yttervärlden vätte mot en busy gata och det hände ofta att förfriskade pub-besökare stannade till för att kräkas eller kissa utanför. När Malin och Julia en liten stund senare knackade på hos Annorna möttes de av stanken från både det ena och det andra.
”Måste ha varit en rolig fredagskväll för vissa”, kommenterade Julia.
Dörren slogs upp av Långa Anna som genast bjöd in dem i den dunkla lägenheten.
”Kom, ni måste träffa vår nya room-mate” kvittrade hon. ”Hon heter inte Anna men det får gå i alla fall.”
Julia och Malin såg förvånat på varandra. De kunde inte förstå hur det möjligtvis kunde få plats en person till i den lilla lägenheten. Inte ens om det var en väldigt liten person. Alla tre Annorna sov i det enda sovrummet och köket var så litet att bara ett matbord fick plats, med nöd och näppe. På vintern kunde Annorna värma upp hela lägenheten genom att sätta på ugnen. Och nu hade de alltså lyckats locka in en person till i detta miniatyrboende.
Långa Anna föste in dem i sovrummet. Där satt de andra Annorna med en rödhårig söt tjej som presenterade sig som Rebecka. Men det fanns fortfarande bara tre madrasser på golvet.
”Var sover du någonstans?” frågade Julia.
”I garderoben”, svarade Rebecka som om det var det mest självklara i hela världen. Hon gick fram och öppnade garderobsdörren. Mycket riktigt, där på golvet i den förvånansvärt rymliga garderoben låg en liten madrass och en stor resväska.
”Naturligtvis är det bara tillfälligt” förklarade Rebecka. ”Tills jag hittar något bättre.”
”Naturligtvis” svarade Julia och Malin.
Write a comment